Fick igår återvända till sjukan efter att ha fått så fruktansvärda smärtor i övre delen av magen att jag inte kunde annat än gråta.. Smärtorna avtog nog lite då vi kommit till BB, men magen var fortfarande stenhård och det kändes som om den inte alls slappnade av mellan sammandragningarna. Jag hamnade att stanna över natten för övervakning och fick stifta bekantskap med ctg-maskinen några gånger. Hade tydligen (en del kände jag av) sammandragningar varje 3-4 minut, men tydligen inga som riktigt gjort susen eftersom ingenting hade börjat hända enligt läkaren.
Och eftersom allt nu såg ok ut fick jag komma hem idag. Finaste syster bjöd på mat och sedan promenadsällskap i det härliga vädret, i säkert hela 500m innan vi fick svänga för att jag blev så trött att jag tänkte somna stående. Har lite sovskuld från förra natten... Förstår inte hur någon kan sova på det där sjukhuset!
1 kommentti:
Det kan man inte eller. Nimimerkillä hon som "sovit" där 15 nätter de senaste två månaderna...
Och vad skönt att de int va nå farligt, man vet aldrig med dessa smärtor! Hoppashoppas de "braiga" smärtorna sku komma nu snart, vill såååå träffa Thilde!!
Lähetä kommentti