perjantai 18. helmikuuta 2011

man ska aldrig säga aldrig

Lina vann en kram för att hon var den enda som svarade på den svåra frågan i förra inlägget, och till på köpet svarade rätt!!!

Jag var alltså på väg med tåget till Dragsvik för att hälsa på min bror som svor faneden. Väl där lovade jag dyrt och heligt att inte sätta mig på ett tåg på en vääldigt lång tid här framöver * och var nöjd över att åka hem i mina föräldrars bil. Ibland hamnar man att äta upp sina ord för nu sitter jag igen på ett tåg... Vi blev påkörda i en trafikkorsning i Tammerfors, bilen blev så förstörd att den bogserades bort och vi fick åka polisbil till tågstationen för att hoppa på första bästa tåg. Tur så skadades ingen allvarligt. Syrran har lite ont i nacken, hoppas på att det går över snart.



* man måste byta tåg i Karis, men det tåg jag skulle åka med kunde inte vänta för att vi var så försenade, och det ledde i sin tur till att jag kom fram en och en halv timme senare än planerat

4 kommenttia:

Lotta kirjoitti...

Usch!! Vilken tur att ni alla är safe!! Buu för vr å folk som kör på en!

Elena kirjoitti...

Oj nej! Vilken otursdag! Hoppas ni mår bra allihop.

Lina kirjoitti...

thank god att ni alla är okej! ja blev liiivrädd när madde ringd åt andreas som råka va vi oss!

mymme kirjoitti...

Jo, vi hade nog änglavakt. Sku ha kunna gå mycket värre.. Men om man ser det från the bright side så fick vi ju pröva på att åka polisbil, det har ingen av oss tidigare gjort! :) och förhoppningsvis va det sista gången..